Jag fick ett sånt där overklighetsmoment innan. Eller alldeles nyss för att vara exakt. När det känns som att alla ser igenom mig, samtidigt som det känns som att alla satt mig på en piedestal - ouppnåelig. Helt och fullt, en förväntning. Nedslagen.Det är spännande att känna så.Innan jag skulle träffa Marika idag smög jag runt på Myrorna och skulle leta små fynd, och när jag skulle gå den korta biten ifrån Myrorna till centrum sprang jag på åtta enskilda personer jag känner, mer eller mindre. Vissa blev jag glad över att träffa, andra inte. Det kändes också konstigt. Fel på något sätt.Det är inte så att jag inte tycker om de jag umgås med och så, det blir bara knasigt, när jag helt plötsligt inser att jag existerar. Jag går med mina fötter på ett klot som svävar i tomma rymden, och jag är en minimal bricka i något som, för mig, kommer att pågå i max 65 år till.Det är helt galet. Existensialismen tar över mig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det bästa med att vara bortom föräldrar och egentligt ansvarstagande måste vara att man kan äta veganska chocolate chip cookies till frukost på söndagar :D...

Just nu:Dåligt omdöme. Verkligen dåligt omdöme. Ångest, som ligger och smyger under ytan - självklart högtidens fel. Fattigdomen utanför fönstret, rasande män i varje hörn. Män män män. Jag är en fruktansvärt omdömeslös person.   I såna här tider erk...

I'm a fucked up trial. Ska testa om jag kan vara vegan i en vecka. Tina Test. Det får börja imorgon, vilket blir lite off eftersom det ändå är måndag idag liksom.   Handlade grejer för 250:- idag som bara var min veganbudget, men det räcker nog i...

"Alltså jag är inte personen som typ 'tja: jag hänger i forumtrådar och uttrycker min unika personliga åsikt, blir nedslagen och påhoppad och våldtagen av jantelagen' medan alla andra samtycker. Det är bara inte jag. Jag är personen som sitte...

Jahapp, internet försvann ännu en gång. Shit, man blir ju deprimerad....